Vid årsskiftet genomfördes en historisk social- och hälsovårdsreform i Finland och de nya välfärdsområdena tog över ansvaret för att ordna social- och hälsovårdstjänsterna samt räddningstjänsterna. Jag anser att det är bra att reformen äntligen kunde genomföras efter nästan 20 år av beredning.

Finlands social- och hälsovårds- samt räddningssektor är i kris. Långa vårdköer, hårt belastade jourtjänster, problem inom äldrevården, brist på personal och tillgången på mentalvårdstjänster är bara ett axplock av de problem som social- och hälsovårdssektorn tampas med.

För mig är det viktigt att alla finländare kan behandlas likvärdigt då det kommer till de social- och hälsovårdstjänster som erbjuds. Var och en av de äldre ska kunna erbjudas en värdig ålderdom med bekväma omständigheter. Rådgivningen ska erbjuda barnfamiljerna heltäckande tjänster och mentalvårdstjänsterna ska vara tillgängliga för alla.

De nya välfärdsområdena har bara inlett sitt arbete. Själv hoppas jag att finansieringen för de nyländska välfärdsområdena kan förbättras. Om inte SFP hade suttit i regeringen hade den nuvarande finansieringslösningen varit sämre för Nyland. Arbetet kring finansieringen måste fortsätta, för att finansieringen bättre ska ta i beaktande de särdrag som Nyland har i egenskap av en växande region.

Välmående finländare gagnar Finland. Just nu kan inte välfärdsstaten infria alla sina löften. Därför behövs det snabba lösningar. Jag deltar i det politiska beslutsfattandet inom Västra Nylands välfärdsområde och har också suttit i styrelsen för HUS. Jag har en bred uppfattning av hur social- och hälsovårdssektorn bör utvecklas. Nu är det dags att lägga fokus på individen.

• Vårdgarantin ska förverkligas, dvs. alla finländare ska få icke-brådskande vård inom sju dagar från den dag då hen tog kontakt. Detta kräver många åtgärder – allt från att trygga tillgången på personal till att effektivera vårdkedjorna.
• Vi ska satsa mera på primärvården och på förebyggande tjänster.
• Vi ska vara redo att satsa på att arbeta bort vårdskulden i början av regeringsperioden.
• Tjänsterna ska alltid finnas tillgängliga på det egna modersmålet, på svenska och på finska.
• Närservicen får inte köras ner. Vi behöver fortfarande närsjukhus i Nyland, t.ex. sjukhusen i Lojo, Raseborg och Borgå.
• Vi ska förverkliga terapigarantin och skapa fungerande tjänster med låg tröskel för de olika åldersgrupperna.
• Finlands befolkning åldras. Vi måste skapa högklassigare tjänster som stöd för de äldres vardag, med hjälp av t.ex. seniorrådgivning.
• Finansieringen för välfärdsområdena i Nyland ska förbättras för att man ska kunna ordna social- och hälsovårds- samt räddningstjänsterna så bra som möjligt.
• Finansieringslösningen för välfärdsområdena ska sporra kommunerna och välfärdsområdena att satsa på förebyggande tjänster.
• Tillgången på vårdpersonal tryggas genom tillräckliga löner, goda arbetsförhållanden, tydligare arbetsfördelning och gott ledarskap.
• Vi behöver bättre samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn, genom en så kallad mångproducentmodell. Det var fel att skära ner i FPA-ersättningarna och felet bör korrigeras. Det viktigaste är att snabbt få vård och här hjälper även servicesedlar.
• Kommunerna ska satsa på att möjliggöra hobbyer i olika åldersgrupper. En meningsfull hobby är viktig, särskilt för barn men även för andra åldersgrupper.
• Vi behöver aktivt motarbeta ensamhet i alla åldersgrupper.
• För seniorerna behövs nya boendelösningar som uppmuntrar till gemenskap och ett aktivt liv i en trygg miljö.
• Vi utvecklar nya slags digitala och mobila lösningar som kan nå ut till kunden utan att hen behöver lämna hemmet. Dessa tjänster får dock inte vara det enda alternativet. Tjänster med fysisk närvaro behövs fortfarande