Det går inte en dag utan att jag får respons angående utmaningarna inom vårdsektorn. Långa vårdköer, bristfällig service på svenska, personal som mår illa och ökade bekymmer med välmåendet. Det här, och mycket mer är verklighet nu.
Som politiker är jag är tacksam för respons. Det är via den gemensamma dialogen vi beslutsfattare kan påverka och förbättra människornas vardag.
Vårdsektorn är i kris. Vi kan inte säga det på något annat sätt. Utmaningarna är många. Vårdreformen skulle föra fokus på primärhälsovården och förebyggande tjänsterna. Målsättningarna med vårdereformen var goda men på grund av en bristfällig ekonomi, bristen på personal och växande vårdbehov med en striktare lagstiftning är vi i en situation där välfärsområdena nu tvingas planera panikartade lösningar.
Den här regeringen har kritiserats av sin vårdpolitik. Faktum är att den här regeringen har ärvt förra regeringens finansieringsmodell för välfärdsområdena. Den utgör det stora problemet i vår situation. Därför är det paradoxalt att Centern lämnar en interpellation om välvärdsområdenas finansiering, då de själva skapat den befintliga modellen.
Finansieringsmodellen är väldigt styv, vilket betyder att det är svårt att göra de snabba ändringar vi nu skulle behöva. Finansieringslösningen sätter tuffa krav på välfärdsområdena för att täcka underskottet. I den här lösningen har man inte kunnat beakta den situation välfärdsområdena är i just nu.
Därför är det ytterst viktigt att den här regeringen snabbt börjar bereda preciseringar av finansieringsmodellen. Likaså måste vi försnabba utvecklingen av service och förkorta vårdköerna. Personalen är A och O i helheten och får inte glömmas bort heller.
Jag är glad att vi i Västra Nyland inte gick med i den panikvåg i stil med flera andra välfärdsområden där man föreslår kraftiga nedskärningar i servicen. Tjänsteinnehavarna hade också här presenterat en grym vision om hur man kunde banta ner servicenätverket, men som tur kunde vi hitta en politisk lösning i frågan. Inga beslut om nedstängingar av små enheter görs alltså. Men utmaningar har vi då en stor del av våra utgifter går till specialsjukvården som styrs av HUS. Det blir inte enkelt att på ett hållbart sätt styra mer resurser till förebyggande arbetet.
Vad är orsaken till alla dessa utmaningar? Det finns inte ett enkelt svar utan orsakerna är flera. En vårdreform behövdes men personligen måste jag konstatera att den här modellen vi nu har inte var min favorit, främst på grund av att den bristfälliga finansieringen i början skulle tvinga välfärdsområdena att göra akuta nedskärningar. Det här lyfte jag fram i flera intervjuer i Västra Nyland redan hösten 2022. Nu måste den här regeringen försöka reparera så mycket det går i de brister som finns i den befintliga modellen. Enkelt är det inte.
Nu är det är viktigt att blicka framåt i stället för att stirra på tidigare beslut. I regeringsprogrammet finns flera goda målsättningar om hur vården borde utvecklas, hur vårdpersonalens arbetsvälmående kan stärkas samt hur vi kan garantera att alla finländare får rätt vård i tid. Pressen ligger förstås på välfärdsområdena och eftersom de får sina ekonomiska resurser från staten så krävs det åtgärder från regeringen. Jag hoppas att vi kan snarast kan föra en diskussion om läget inom regeringen. Det är viktigt med tanke på allas välmående.
Jag vill jobba regionalt och nationellt för en fungerande vård. Det kräver att vi styr välfärdsområdena på rätt spår. Samtidigt måste vi ha tålamod. Vi måste kunna blicka framåt i framtiden och skapa förtroende till detta systemet. Ifall invånarna tappar förtroendet för vårt nya system är vi illa ute. Vi måste också vara redo för radikala förslag. Vi måste kunna skapa framtidstro inom vår vårdsektor, det är helt nödvändigt, andra alternativ finns inte. Nu krävs det god samarbetsvilja på alla nivåer.
Henrik Wickström, riksdagsledamot, SFP