Vågar jag bli äldre i Finland? Den här frågan har jag fått flera gånger efter att de nya välfärdsområdena tagit över ansvaret för social- och hälsovårdstjänsterna. Förändringen var omfattande och den kommer väldigt nära väldigt många.
Finlands befolkning åldras vilket också var en av orsakerna till att hela vårdreformen gjordes. Då vårdbehovet ökar krävs nya sätt att agera för att stävja kostnadsutvecklingen och garantera att alla erbjuds jämlik vård.
Allt har inte gått som en dans på rosor i de nya välfärdsområdena. T.ex. i Västra Nylands välfärdsområde har det funnits utmaningar med utskick av allmänna infoblad till invånarna, viktiga dokument har funnits enbart på finska och servicen har redan harmoniserats vilket har resulterat i oklarheter kring vilka tjänster som är tillgängliga. Allt det här samt en hel del nya IT-system har dessutom belastat personalen. För oss politiker har det varit viktigt att personalen inte får belastas med en massa nya uppdrag då mycket än är på hälft, men det har inte fungerat helt som det borde.
Servicen på svenska har inte fungerat som den borde. Efter flera diskussioner med tjänsteinnehavare valde vi från SFP att på senaste fullmäktigemöte ändå göra en motion för att lyfta upp problematiken. Servicen på svenska måste fungera jämsides med den finska.
Vi politiker ska inte bara klaga och lyfta fram det som inte fungerar. Vi måste också bära ansvar och skapa framtidstro. Vi talar ändå nu om grunden för hela vårt välfärdssamhälle.
Vi måste kunna skapa förutsättningar för en trygg ålderdom. Ingen ska behöva känna sig rädd för att bli äldre. Det här kräver speciellt förebyggande åtgärder. Det kräver att kommunerna kan erbjuda fritdissysselsättning och att välfärdsområdet kan erbjuda rätt vård i tid på eget modersmål. Vi måste se till att bashälsovården på riktigt fungerar och att du inte behöver vänta i flera dagar tills nån ringer tillbaka från din närvårdcentral.
Vi måste också förebygga ensamheten bland äldre och ta i bruk seniorrådgivningar. Vi behöver också satsa på de äldres mentala hälsa, samtidigt som vi behöver utveckla nya former av boende som ger samhörighet. Genom mellanformsboende som möjliggör beställda tjänster kunde vi i större grad främja boende hemma samtidigt som man inte behöver känna sig ensam.
Personalen är vår viktigaste resurs inom social- och hälsovårdssektorn. Vi fick i fjol en överenskommelse angående vårdpersonalens löner men det räcker inte till. Gott ledarskap och flexibilitet är viktigt, samt möjligheten att påverka den egna arbetskulturen. Det behövs bättre arbetsfördelning inom vårdsektorn så vårdpersonalens tid kan just sättas på vården.
När vi talar om äldre kan jag inte låta bli att nämna färdtjänsten som lyfts upp till diskussion också i HBL med jämna mellanrum. I Västra Nylands välfärdsområde kommer ärendet med färdtjänsten att behandlas senare i år. Det är viktigt att vi löser de utmaningar som uppstått, och jag är övertygad om att vi lyckas.
Då vår befolkning åldras kan hanterandet av de äldres frågor påverka väldigt mycket hur vår hela vårdsektor fungerar. Det är värt att notera att utmaningarna med de långa vårdköerna vid jouren vid Jorv delvis beror på brister i bashälsovården och inom äldreomsorgen.
Det talas mycket om den offentliga ekonomin, men samtidigt måste vi även diskutera hur vår service ska fungera på bästa sätt. En värdig och trygg ålderdom är klokt också ur ett ekonomiskt perspektiv.