Det nya regeringsprogrammet publicerades förra veckan och den här veckan utses den nya regeringen. Regeringsprogrammet har väckt mycket diskussion. En del har kritiserat programmet, andra har hyllat det. Det hör demokratin till. Jag var själv involverad i hela regeringsförhandlingarna, som tog rekordlänge, nästan åtta veckor. Min roll var främst i grupperna som förhandlade kring social- och hälsovård och kommunal förvaltning. Båda två är viktiga ämnen också ur ett västnyländskt perspektiv.
Jag vill börja med utgångsläget. Finlands offentliga ekonomi är i dåligt skick. Vi har den nordiska välfärdsstatens tjänster, men vår ekonomi klarar inte av att möta det växande behovet av tjänster. Vi skuldsätter oss med flera miljarder om året, vilket direkt tas från kommande generationers fickor. Att leva i skuld är inte bra för vårt land och skuldsättningen ökade rejält under den förra regeringsperioden, delvis på grund av olika kriser, men det förklarar inte allt. Under den senaste regeringsperioden gjordes inte tillräckliga strukturella förändringar som skulle ha säkrat välfärdsstatens hållbarhet både socialt och ekonomiskt. Sedan när det gäller social- och hälsovårdstjänsterna. Jag får ständigt feedback från medborgare om hur de inte får vård, om hur läkaren inte talar klientens modersmål, om hur de nya välfärdsområdena verkar långt borta och den personliga kontakten med klienten blir knapp. Det råder också brist på personal, vilket är den största utmaningen inom social- och hälsovårdssektorn. Allt det här händer trots att Finland skuldsätter sig. Under den kommande mandatperioden ökar vi utgifterna inom social- och hälsovårdssektorn med flera miljarder. Samtidigt strävar vi efter att stävja kostnadsökningen, till exempel genom att satsa på primärvård och på förebyggande arbete. Att främja personalens välbefinnande står också i centrum för regeringsprogrammet och vi har som mål att minska den administrativa arbetsbördan för vårdpersonalen och uppmärksamma ledarskapet inom sektorn. Att stävja kostnaderna är nödvändigt eftersom den nuvarande välfärdsområdesmodellen äter upp för mycket utgifter utan att det syns i människors vardag. Det är fel och det är därför styrningen av välfärdsområdena måste bli bättre. Nu sätts 335 miljoner euro på att avveckla vårdköerna och en ny typ av FPA-ersättningsmodell utvecklas som gör det möjligt att besöka en privat mottagning kostnadseffektivt. Vi inför också en terapigaranti för barn och unga, för att stärka tillgängligheten till psykisk vård. Vi satsar också på grundskolan och främjande av motion.
Fokuset i regeringsprogrammet är att skapa tillväxt. Vi behöver strukturella förändringar. Många av de arbetsmarknadsreformer som föreslås i regeringsprogrammet har genomförts i andra länder vi står nära, som i Sverige. Regeringen vill främja framför allt de små och medelstora företagens situation. Många små och medelstora företag växer inte eftersom det alltid är en stor risktagning att anställa den första arbetstagaren. Vi vill underlätta detta så att fler jobb skapas i Finland. Jag vill tro att man kan lita på finländska små och medelstora företagare. Regeringsprogrammet strävar till att göra det lönsammare att arbeta och därför sänks inkomstskatten för låg- och medelinkomsttagare. Det är förstås ändå viktigt att göra en noggrann konsekvensanalys inför varje beslut. Regeringsprogrammet i fråga innehåller många direkta hänvisningar till Västnyland. Raseborgs sjukhus ska förvandlas till ett kompetenscentrum för tvåspråkig service. Det här är ett nytt uppdrag för sjukhuset och separat finansiering för uppdraget kommer också att ges. I regeringsprogrammet nämns två sjukhus – Raseborg och Borgå. Det visar hur viktiga sjukhusen är.
I regeringsprogrammet finns också skrivningar om grundförbättring och utveckling av kustbanan. Detta arbete måste påbörjas omedelbart. Under den senaste regeringsperioden har planeringen av kustbanan inte kommit framåt, även om de så kallade entimmes tåget främjades konstant. I vår har ändå arbetet med behovsbedömningen för kustbanan äntligen startat. Arbetet kommer att vara klart till hösten och det är viktigt att vi genast kan börja främja utvecklingen av banan. Jag hoppas det här hjälper oss få mer tågtrafik mellan Västra Nyland och Helsingfors, och samtidigt också mot Åbo. En direkt tågförbindelse mellan Helsingfors och Hangö är nu möjlig och det måste verkligen främjas. Likaså kunde Ingå-stationen äntligen öppna igen.
I regeringsprogrammet nämns också den nya järnvägsförbindelsen mellan Helsingfors och Åbo. Det beslutades ändå att regeringen inte genomför hela projektet den här perioden, utan man satsar på sträckan mellan Salo och Kuppis, vilket i praktiken innebär byggandet av ett dubbelspår intill den befintliga kustbanan. Samtidigt kommer sträckan Lojo-Esbo att genomföras. Nu verkar det alltså som att nästa regering ska avgöra ödet för byggandet av hela den här banan. Enligt min mening lönar det sig att bygga sträckan Salo-Kuppis eftersom det stöder hela kustbanan och skapar möjligheter till ytterligare turer på hela järnvägssträckan. Jag tycker ändå fortfarande att entimmeståget inte på nåt sätt kan motiveras i det här ekonomiska läget. Ni ska vi värna om kustbanans livskraft, och det finns också en skrivning om det i regeringsprogrammet. Många har varit i kontakt med mig angående samarbetet mellan Sannfinländarna och SFP. Partierna i fråga är väldigt olika i sin värdegrund. I det här läget, om SFP hade sagt nej till regeringsprogrammet, skulle det inte finnas några garantier för att regeringsunderlaget inte skulle ha kunnat fortsätta utan SFP. I regeringen kan SFP nu påverka att Finlands linje hålls rätt i många frågor och att vi kan behålla Finlands klimatmål.
Inget regeringsprogram är perfekt och också här finns delar som jag är besviken på. Detsamma gällde förra regeringsprogrammet. Jag nämnde redan kritiken mot linjedragningen om nya banan. Det andra är relaterat till det som har med invandring att göra. Vi måste få fart på den arbetsrelaterade invandringen och målet med detta regeringsprogram är att påskynda detta. Det finns ändå punkter i det avsnittet som jag har svårt att acceptera.
Det finska folket visade i valet att man ville se en förändring i Finlands riktning. Nu finns den förändringen också i regeringsprogrammet. Programmets genomförande kommer inte att vara lätt. I Västnyland kan vi vara nöjda med att vår region är starkt uppmärksammad i programmet. Starka skrivningar visar att vårt påverkansarbete har varit framgångsrikt.
Vi har nu riksdagsledamöter från Västnyland både i oppositionen och i regeringen. Samarbete är alltid viktigt och jag hoppas på ett konstruktivt samarbete med SDP:s Johan Kvarnström, tillsammans för regionens bästa.