Sommaren har lidit mot sitt slut och det är dags att gå mot hösten. Den gångna sommaren har inte varit politiskt lugn. Strax efter att riksdagen påbörjade sitt sommaruppehåll påbörjades en stark samhällsdebatt om vissa ministrars tidigare inlägg i sociala medier.
I SFP:s riksdagsgrupp diskuterade vi frågan i mitten av juli. Vi ansåg att läget var allvarligt, eftersom det hade vuxit fram en bild av att regeringens politik gällande antirasismåtgärder är skakig. Efter detta möte enades regeringen om att utarbeta ett meddeladeangående xxxxxx. Meddelandet i fråga utarbetades i augusti och publicerades förra veckans torsdag.
Meddelandet är verkligen heltäckande och den innehåller flera åtgärder för att motverka rasism i samhället. Jag tycker att det är bra att vi som samhälle haft en diskussion om rasism under sommaren. Många studier visar att det fortfarande finns arbete för att utrota rasismen i Finland. Regeringen har utarbetat denna skrivelse tillsammans för att visa regeringens gemensamma linje i frågan.
SFP har varit i rampljuset under sommaren. Sällan, om någonsin, har ett så stort intresse visats för vårt parti. Jag har själv svarat på mångas frågor om situationen på Västra Nylands gator och vid sommarevenemang. Det har varit kul att så många har velat diskutera ämnet. När händelserna började utvecklas var det svårt att veta var allt skulle sluta. Under sommaren har många slags tankar snurrat i mitt huvud.
I politiken måste vi politiker kunna se på situationen ur många olika perspektiv. När vi gick in i regeringen gick vi inte in i regeringen för att störta den. Vi gick med för att driva våra egna målsättningar så som de andra partierna. Vi uppnådde flera mål som var viktiga för oss, men å andra sidan fick vi också göra utmanande kompromisser. Så är alltid fallet alltid i regeringsförhandlingar.
I våras var det ingen direkt rusning till att vara med i regeringen.Finland måste fås på tillväxtens väg. Vi behöver entreprenörskap, fler jobb och vi behöver korrigera strukturerna för sote-reformen. Till exempel bekymrar Västra Nylands välfärdsområdes servicestrategiarbete och HUS:s kostnadsbesparingsåtgärder mig redan mycket. Hur går det i Västra Nyland med närservice? Och hur ser framtiden ut för Lojos och Raseborgs sjukhus? Vi får nog kämpa för dessa igen i höst.
SFP är nöjd med meddelandet eftersom den visar regeringens gemensamma linje kring rasism. Det kräver också konkreta åtgärder från regeringens sida och efterlevnad av gemensamma principer. Statsminister Petteri Orpo har enligt min mening gjort ett riktigt bra jobb i detta arbete och han presenterade innehållet på ett heltäckande sätt för riksdagen.
Många har kritiserat SFP under sommaren. Jag vill dock konstatera att SFP inte har förändrats som parti och meddelandetligger väldigt nära vår värdegrund. I juli stannade vi upp framförfrågan och vårt agerande ledde till ett gemensamt meddelande. Det är inte alltid lätt att kräva åtgärder. Meddelandet i fråga binder hela regeringen och även regeringspartiernas riksdagsgrupper. Statsministern har visat ett starkt ledarskap i utarbetandet av meddelandet och jag vill inte spekulera i vad som kommer att hända om innehållet inte följs. Det är ordförandenas sak.
I riksdagsdebatten var det få som kritiserade meddelandets innehåll. Det är verkligen heltäckande. Enligt min åsikt handladeinte diskussionen i alla aspekter om att utrota själva rasismen och dess grundorsaker. Jag hoppas att detta arbete kommer att vara grundligt i framtiden, det vill säga i enlighet med meddelandet i fråga.
Varför röstade vi i RKP som vi gjorde? Politik är aldrig svartvitt och jag skriver inte under de skrivelser och tankesätt ministrarna Purra och Rydman representerat tidigare. Jag svarar för min egen röst. Jag kan berätta att den aktuella omröstningslösningen föregicks av en lång överläggning. Jag har tänkt mest på framtiden. Statsministern har gjort klart att fredagens omröstningar gäller hela regeringens förtroende. Vi var tvungna att stanna upp och fundera över hur vi skulle gå vidare. Jag ser personligen att den finska politiken blivit mer polariserad och jag vill att SFP inte ska främja polarisering med sin egen verksamhet. Vi har många minoriteter i partiet och som finlandssvensk tillhör jag även den nämnda minoriteten. Själv funderade jag och tänkte -kan jag se mig själv i spegeln på morgonen om jag kastar in handduken nu? Jag tror personligen att vi inom regeringen också har möjlighet att främja våra värderingar och politik. Jag har redan sett att vi har lyckats med det och vi har gjort våra röster hörda. Det kan vara förvånansvärt viktigt för Finlands utveckling, men det får inte alltid de bästa rubrikerna. Att vara en ansvarsfull person är inte alltid lätt och givande.
Nu måste vi ändå se framåt. Som part förbinder vi oss till meddelandet och vi vill börja utveckla Finland. I bakgrunden har vi en diskussion som har varit nödvändig i många avseenden även för utvecklingen av Finland. Nu måste vi kunna lösa människors vardagliga problem utan att glömma den meningsfulla värdediskussionen, som inte hade ägt rum under sommaren utan SFP. Vi måste lösa sociala trygghetsutmaningar, förbättra sysselsättningen och ekonomin. Vi vill vara en stabil aktör i regeringen som genomför regeringsprogrammet tillsammans med de andra partierna.
President Mauno Koivisto tillbringade sin sommar i Täkter i Ingå där jag själv kommer ifrån. Ett av hans mest kända uttalanden var “Om vi inte säkert vet hur det kommer att bli, låt oss anta att allt kommer att bli bra”. Det här har jag burit med mig i sommar och jag bär det fortfarande.