Medierna väljer att fokusera mycket på rikspolitiken. Det är förståeligt eftersom vi just hade ett riksdagsval och regeringsspelet är igång. I det här debattinlägget vill jag ändå inte fokusera på rikspolitiken utan på vården och närmare bestämt välfärdsområdena.
De nya välfärdsområdena inledde sitt arbete vid årsskiftet. De första månaderna har inte varit en dans på rosor utan vi har kunnat läsa om brister av olika slag, både i vården och i servicen. Saker har inte fungerat på svenska, all service har inte överförts på ett smidigt och tryggt sätt och det har varit utmanande att få tag på läkare.. Förutom det här måste vi komma ihåg att välfärdsområdena fick ärva vårdsektorns alla strukturella utmaningar med brist på vårdpersonal, långa vårdköer och en sviktande ekonomi.
För egen del kan jag säga att vi har mycket jobb framför oss i Västra Nylands välfärdsområde. Jag får nästan dagligen respons av invånare bland annat när det gäller utmaningar med att få tag i vårdpersonal. Det här beskriver var vårt system haltar. Det krävs nu satsningar på bashälsovården och den förebyggande verksamheten, och på äldreomsorgen. Vi har idag stora utmaningar med att kunna erbjuda platser i serviceboende på den egna hemorten. En stor orsak till det här är personalbristen.
Vi kommer nu att inleda arbetet med vår servicestrategi i välfärdsområdet. I strategin ska vi slå fast hur vår service ska ordnas och var. Samtidigt måste vi hitta lösningar på de utmaningar som finns inom vården. Jag vill understryka att personalbristen är en stor fråga som kräver mycket omtanke. Jag är också bekymrad över responsen från personalen där man upplever att man inte blir hörd i den nya organisationen. Också det här måste åtgärdas.
Vårdfrågorna kommer säkert också att prägla regeringsförhandlingarna och de lyftes också fram i regeringssonderare Orpos frågor till riksdagsgrupperna. Det är på riksnivå måste hitta lösningar till utmaningarna inom vårdsektorn. En viktig del är finansieringsmodellen som enligt min mening måste sporra till förebyggande verksamhet, bashälsovården samt äldreomsorgen. Det är där de största utmaningarna inom vårdprocesserna finns, och det är där vi måste hitta lösningar.
Situationen inom Nyland och HUS är svår och behöver hitta en lösning som också tryggar HUS finansiering och service. Vi behöver tydligare arbetsfördelning inom vården om vem som får göra vad, vi behöver fler studieplatser och också satsningar på ledarskap, arbetsplatsvälmående och trivsel. Ett fungerande samspel mellan offentliga och privata sektorn behövs också i form av ett fungerande system med servicesedlar. Jag vill också lyfta fram behovet av satsningar på mentalvårdstjänsterna, där vi måste se till att människor mår bra och orkar studera och jobba.
För att råda bot på vårdköerna som bara vuxit under coronan skulle det behövas ett separat paket. Ifall välfärdsområdena inte ges möjlighet att utveckla sin verksamhet nu i början, och hantera vårdskulden separat, finns det en uppenbar risk att man gör kortsiktiga beslut som kan leda till felaktiga lösningar och inbesparningar inom vården. Det skulle bara förvärra situationen ytterligare.
Vården hör till de viktigaste pelarna i vårt välfärdssamhälle. För att vi ska kunna se till att våra vårdkedjor fungerar och att du ska få rätt vård i tid behövs insatser i alla nivåer i samhället – staten, välfärdsområdet och kommunerna. Vi får inte glömma att kommunerna ansvarar för en del av den förebyggande och hälsofrämjande verksamheten som fritids- och motionstjänster. Människans välmående är en helhet. Samspelet mellan alla aktörer måste fungera.